Tag 2 och betala för 1, skriver Linn. I så fall är jag ”Veckans vara”. Men jag är ingen färskvara, svarare en gammal burk med ärtor från 2:a världskriget som stått för länge på hyllan och skräpat. Jag är alltså den äldsta i denna syskonskara. För er som inte känner mig så heter jag Anna. Anna Carina Skoglund. Här ser ni en bild på mig på min 30-års fest.
Ser jag ut som en 30-åring? Inte om man ska tro expediterna på Systembolaget. Jag tänkte reda ut begreppet ”Varför i helvete vi alla systrar har olika efternamn”. Håll i hatten…
Jag föddes 1979 i en liten skogsglänta i Sörberge. Min far var hela tiden under graviditeten övertygad om att jag var en kille och nu raserades alla hans drömmar om att följa mig i hockeyrinken. Han sökte upp prästen i byn för att bikta sig. Utanför kyrkporten stod en gammal man med krokig rygg och ropade: Anna. Släpp in mig Anna. Jag förfryser osten Anna! Där satt förnamnet som ett smäck. I bikten fick min far till svar att vi Norrlänningar är Skogens Folk. Det fick bli Skoglund.
1981 hoppade min far jämnfota i förlossningssalen. Nu skulle Dennis komma ut!! Han hade ett öga på hockeymatchen mellan Finland och Ryssland och ett öga på barnmoskan. Döm av hans förvåning när ännu ett flickebarn så världens ljus. I samma sekund ringde Krister från pappas jaktlag och bad honom köpa ett sexpack bira och några doser snus med sig till helgens fest i jaktstugan. Det fick bli Christine. Han hade tänkt sig Dennis Göransson, för att markera att detta minsann var Görans son. Men det blev Göransdotter- och lika glad är vi för det.
I april 1985 åkte jag till BB med min lilla babylift och docka för att hämta min nya lillasyster. Farmor brukar säga att hon inte var större än en fågelunge när hon låg där i sin kuvös och försökte ta ikapp de senaste veckornas utveckling. Men 6-åriga Anna tyckte att hon såg så äcklig ut med alla slangar i näsan. Jag frågade min far:
Kan vi lämna tillbaka henne? Men det ville inte far. Även denna dotter skulle ringmärkas med namnet Göransdotter. Men vad skulle hon heta i förnamn? Han frågade barnmorskan vad hon hette. Hon svarade att hon heter Maria Montazami och att hon en dag ska bli lyxfru i Hollywood. ”Maria” skrev pappa på födelseattesten.
I augusti 1989 stod en ny förväntansfull pappa och väntade på sitt första lilla mirakel. Han hade bestämt sig för Linn om det blev en flicka och Ragnar om det blev en pojke. Han hörde sin dotters första prupp och tänkte. Skönt att tarmsystemet funkar som det ska på lilla Linn! Hon ska bli fotbollsspelare! Men vad ska hon heta i efternamn? Väl hemma i huset slog han sig ner i nätbrynja och kalsonger framför TV:n. SVT visade filmatiseringen av Rasmus på luffen. Så fick hon namnet Rasmusson.
Sen var det julhelgen 1992, vi trodde alla att mamman blivit tjock av allt julgodis, hon överraskade oss på menlösa barns dag med att pluppa ut ännu ett flickebarn. Nr 5 i skaran. Nu blev pappan tagen på sängen. Utvecklingen för Linn gick ju inte som det var tänkt på fotbollsskolan. Den här gången ska det bli ett fotbollsproffs!!! Och det blev det ju. Men den lilla bebisen saknade en liten bit att sitt hjärta. Det visade sig att Linn var en ”perfect match” och hon lades snabbt in på operation för att donera en liten bit av sitt hjärta till bebisen. Linn visade prov på stort mod under operationen. I salen på lasarettet så var hela familjen enig om att bebisen skulle ha ett namn som hörde ihop med Linns namn, eftersom deras hjärtan var förbundna med varandra för alltid. Först funderade vi på Inga-Maj. Men vi ändrade oss och bestämde oss för:Lina. Den här gången hade pappan en genialisk idé på efternamn: Hon kanske ska heta samma som jag: Ohlsson. Vi var alla chockade över pappans oväntat intellektuella idé. Men han var ju trots allt Benny. The man. The myth. The legend.
//Anna
Jag föddes 1979 i en liten skogsglänta i Sörberge. Min far var hela tiden under graviditeten övertygad om att jag var en kille och nu raserades alla hans drömmar om att följa mig i hockeyrinken. Han sökte upp prästen i byn för att bikta sig. Utanför kyrkporten stod en gammal man med krokig rygg och ropade: Anna. Släpp in mig Anna. Jag förfryser osten Anna! Där satt förnamnet som ett smäck. I bikten fick min far till svar att vi Norrlänningar är Skogens Folk. Det fick bli Skoglund.
1981 hoppade min far jämnfota i förlossningssalen. Nu skulle Dennis komma ut!! Han hade ett öga på hockeymatchen mellan Finland och Ryssland och ett öga på barnmoskan. Döm av hans förvåning när ännu ett flickebarn så världens ljus. I samma sekund ringde Krister från pappas jaktlag och bad honom köpa ett sexpack bira och några doser snus med sig till helgens fest i jaktstugan. Det fick bli Christine. Han hade tänkt sig Dennis Göransson, för att markera att detta minsann var Görans son. Men det blev Göransdotter- och lika glad är vi för det.
I april 1985 åkte jag till BB med min lilla babylift och docka för att hämta min nya lillasyster. Farmor brukar säga att hon inte var större än en fågelunge när hon låg där i sin kuvös och försökte ta ikapp de senaste veckornas utveckling. Men 6-åriga Anna tyckte att hon såg så äcklig ut med alla slangar i näsan. Jag frågade min far:
Kan vi lämna tillbaka henne? Men det ville inte far. Även denna dotter skulle ringmärkas med namnet Göransdotter. Men vad skulle hon heta i förnamn? Han frågade barnmorskan vad hon hette. Hon svarade att hon heter Maria Montazami och att hon en dag ska bli lyxfru i Hollywood. ”Maria” skrev pappa på födelseattesten.
I augusti 1989 stod en ny förväntansfull pappa och väntade på sitt första lilla mirakel. Han hade bestämt sig för Linn om det blev en flicka och Ragnar om det blev en pojke. Han hörde sin dotters första prupp och tänkte. Skönt att tarmsystemet funkar som det ska på lilla Linn! Hon ska bli fotbollsspelare! Men vad ska hon heta i efternamn? Väl hemma i huset slog han sig ner i nätbrynja och kalsonger framför TV:n. SVT visade filmatiseringen av Rasmus på luffen. Så fick hon namnet Rasmusson.
Sen var det julhelgen 1992, vi trodde alla att mamman blivit tjock av allt julgodis, hon överraskade oss på menlösa barns dag med att pluppa ut ännu ett flickebarn. Nr 5 i skaran. Nu blev pappan tagen på sängen. Utvecklingen för Linn gick ju inte som det var tänkt på fotbollsskolan. Den här gången ska det bli ett fotbollsproffs!!! Och det blev det ju. Men den lilla bebisen saknade en liten bit att sitt hjärta. Det visade sig att Linn var en ”perfect match” och hon lades snabbt in på operation för att donera en liten bit av sitt hjärta till bebisen. Linn visade prov på stort mod under operationen. I salen på lasarettet så var hela familjen enig om att bebisen skulle ha ett namn som hörde ihop med Linns namn, eftersom deras hjärtan var förbundna med varandra för alltid. Först funderade vi på Inga-Maj. Men vi ändrade oss och bestämde oss för:Lina. Den här gången hade pappan en genialisk idé på efternamn: Hon kanske ska heta samma som jag: Ohlsson. Vi var alla chockade över pappans oväntat intellektuella idé. Men han var ju trots allt Benny. The man. The myth. The legend.
//Anna
HAHA! Du är genialisk syrran! Har skrattat mig dubbelvikt nu. That's a keeper!
SvaraRadera