Rubriken är lånad från en mycket vis textförfattare. Jag önskar att jag var mer försiktig med att spendera mina tårar hejvilt på människor som inte förtjänar dem. Det finns någon med ett elakt skratt som jag fällt många tårar över, hon älskar att testa var mina gränser går. Det finns en annan tjurig jävel som är en orubblig sten i sammanhanget, han får inga mer tårar. Det finns någon som lovar att hålla mig i handen när det krisar, men när det blåser upp till storm så syns han inte till.
Sedan finns det dem som sätter upp varningsskyltar: ”Anna, det verkar bli ostadigt väder. Vill du ta skydd hos mig?” Vänner som avlastar mig när det är tungt. Vänner som lyssnar när jag ältar och ältar. Personer som tror på mig, trots att jag ibland misslyckas. Systrar som alltid tar mig i försvar. De får mina lyckotårar.
